Eftersom jag tycker att det är så roligt att tova så känns det som en fantastisk förmån att också ha några egna får. Får med ljuvliga lockar. 🙂
Men ullens väg från får till kardflor är rätt lång och arbetskrävande. När fåren har klippts ska ullen först sorteras. Då plockar man bort ull som är väldigt tovig eller smutsig, ull som är för kort och dubbelklipp (kort ull från omtag med klippmaskinen), och så mycket som möjligt av alla dessa rackarns gräsfrön och annat växtmaterial som fastnat i ullen. När man sorterar underlättar det att hålla till på ett grovmaskigt nät, som skräp och kort ull kan falla igenom. Jag använder en ram med en bit svetsnät som jag lägger upp på två träbockar.
Sedan ska ullen tvättas. I höstas tvättade jag ull i nätkorgar i enbart kallt vatten i ett gammalt badkar ute på gården. Ullen fick ligga i vatten över natten. Vattnet blir riktigt brunt, men det visar också hur mycket smuts man kan tvätta ut med bara kallt vatten. Sedan följde flera vattenbyten, då ullen fick ligga och dra ytterligare några timmar, tills vattnet inte längre såg smutsigt ut. Det tog alltså minst ett dygn att tvätta en omgång. Tvätt i bara kallvatten tycker jag räcker om ul
Afrika, och den klarar både hettan i Mexiko
och den extrema
kylan i Kanada.
mycket tysta djur med stark flock instinkt.
med vita glansiga lockar.
glansig, oftast vit ull.
mycket fertil
Ryafår
Ryafåret är en lantras som räknas till de nordeuropeiska kortsvansfåren. Ryafåret kännetecknas främst av den speciella ullen som är lång och stark men ändå mjuk. Det är ett medelstort får med relativt korta ben och rikligt med ull.
Foto ovan Carina Wenngren
Källor:
Föreningen Ryafåret
Avelsprogram för ryafår
Foto Einar de Wit.
Ryafåret är en svensk lantras som historiskt avlades fram utifrån det praktiska behovet av lång, stark ull med hög glans. Andra rastypiska och genetiskt viktiga produktionsegenskaper är lätta lamningar, goda modersegenskaper, hög fruktsamhet, och förmågan att söka föda i mager och oländig terräng. Ursprungligen härstammar ryafåret från svenska, norska och ryska lantrasfår. Ryafåret ”återupptäcktes” år efter att hemslöjdsrörelsen i decennier letat efter får med sådan stark och glansig ull som hittats i äldre textilier, bl.a. ryor. Den kvaliteten saknades hos får som allmänt hölls för att ge ull till industriell produktion av ullgarn och textil. Det visade sig att det bara fanns ett fåtal ryabesättningar kvar, huvudsakligen i Dalarna. Ett antal djur samlades ihop, och det är från dessa djur dagens ryafår växt fram. År inleddes en ordnad av
.
.