Romantiken
Romantiken var en mångskiftande idérörelse som uppstod vid slutet av talet till följd av förromantiken och nyklassicismen, och som varade till mitten av talet. Termen är mångtydig, nästan svepande, och det finns flera definitioner av den som står i konflikt, men det är allmänt accepterat att det uppstår en ny strömning där individens känslor fick större tyngd än förnuft, allmänna sanningar och sedan länge etablerade regler och normer.[1] Som epok är romantiken framför allt relevant inom konst-, vetenskaps-, litteraturhistoria och filosofihistoria.
Romantiken uppstod som reaktion mot den förnuftstro, materialism och mekaniska världsbild som rådde inom kulturen under upplysningen. Till skillnad från upplysningen, som betonade förnuftet, hävdade romantikerna att det var känslan som var kärnan i tillvaron.[2] Romantiken vände sig även mot klassicismens regler. Den återknöt till Platon och Plotinos, och vann anhängare bland mystiker och känslomänniskor. Studiet av själen och metafysiska spekulationer kombinerades med en ny syn på konstnären som ett skapande geni. Formerna, som varit strikt bundna och allmängiltiga, löstes upp och en större individualism tillä
På ytan har kanske inte litteraturen en särskilt stor inverkan på våra liv, men indirekt har den ändå det. Litteraturen är det som omedvetet präglat vårt språk och tankesätt till det de är idag. Det finns till exempel många talspråk som fanns i dåtidens litteratur som vi använder än idag. Ett exempel är att det engelska språket påverkats mycket av Shakespeare, även fast det inte är alla som faktiskt läst den, använder man uttryck som han skrev.
När språket skrivs och används både skriftligt och muntligt bidrar det till att språket utvecklas och bibehålls. Litteraturen kan alltså vara en av anledningarna till att många av språken som flest pratade och skrev på då fortfarande finns kvar. Att latin och sanskrit inte överlevt kan därför bero på att det inte användes så flitigt i litteraturen.
Litteraturhistorien speglade ofta samhället väldigt mycket. När man läser får man alltså samtidigt en bild över hur samhället såg ut, hur man levde och hur man tyckte. Till exempel under romantiken där det speglade att samhället var lite kaotiskt och att man egentligen bara ville därifrån. I litteratur idag behöver det inte spegla samhället alls. Det kan vara litteratur som skall spegla hur
Lilla rödluvan (av Bröderna Grimm)
ROMANTIKEN
-
Den kännande människan
ca: - talet
?v=QpIUerkRYes
För att förstå romantiken så kan det vara klokt att blicka tillbaka mot Upplysningen.
Om Upplysningens ideal var: ”Den tänkande människan” så var Romantiken en motkraft mot Upplysningens ideal om förnuft.
Romantikens ideal var snarare: ”Den kännande människan”.
Romantiken var en motkraft till Upplysningen. Upplysningen var det vetenskapliga och exakta, det med människan och människans vilja och kompetens i centrum. Romantiken blev istället känslornas epok. Där sökte författarna upp människans inre upplevelser. Romantiken har sin höjdpunkt under talets början. Under talet var många läskunniga. Stora delar av städernas befolkning läste tidningen varje dag. Romaner trycktes i stora upplagor (*boktryckarkonsten har fått stor effekt). Följetonger i tidningarna, som senare blev sammanställda i böcker, blev vanliga. Många var missnöjda med den tid de levde i och ville drömma sig bort till något annat. Ut i naturen, tillbaka i tiden, eller in i sagornas värld. Då var inte det viktigaste att det var vetenskaplig korrekt, som det var under upplysningen, utan att det k
Romantiken – känslornas estetik
Kring år inleds den kulturhistoriska epok som getts namnet Romantiken och innefattar filosofi, konst och litteratur. Den uppstod bland annat som en reaktion mot upplysningens fokus på förnuftet och betonade i stället känslan. På litteraturens och konstens område föddes en strävan bort från klassicismen – från antikens tidlösa ideal vändes blicken mot diktaren som subjekt och skapare av det unika.1
Äventyret sågs som lockande och en mer ädel livsväg än det bekväma. Det estetiska ställdes framför det nyttiga. Staden och särskilt industrialismen försmåddes och inom lyriken blev naturen upphöjd och betraktad som en själens spegel. I den mån romantiken omfattade politiken var den inriktning som föreskrevs progressiv.
Även om romantiken som epok brukar ges en början kring går det att tala om förstadier. Ett sådant är den tyska Sturm und Drang-rörelsen under talet med diktare som Johann Wolfgang von Goethe vars brevroman Den unge Werthers lidande återspeglar rörelsens betoning på känslans stormande hänförelse.
Sturm und Drang var i sin tur påverkad Jean-Jacques Rousseau. Rousseaus starka pläderingar för lidelsen samt hans upphöjande av natur
Romantiken och dess litteratur
Romantikerna ville framhäva individen och dess känsloliv, känslorna var nämligen enligt romantikerna det viktigaste i livet. Romantikerna värderade litteraturen lita annorlunda till skillnad från det andra litteraturhistoriska epokerna. De ansåg nämligen att diktning, eller poesi, var det högsta formen av verksamhet.
Romantikerna påstod att naturen var källan till allt, de kallade naturen för själens spegel. Detta tros vara andledningen till att romantikens poeter använder mycket symboler ur naturen. Till exempel: Min älskling du är som en ros.
Romantiken litteratur handlar ofta om speciella människor med speciella öde eller kärleksäventyr. Karaktärerna var ofta mystiska och mycket hemlighetsfulla. Romantikerna hade tre punkter för vad som gjorde en romant